torsdag 23 maj 2013

I love my job!

Jag älskar verkligen det jag jobbar med! Är så lyckligt lottad att få jobba med det jag brinner för och att få se människor utvecklas och förändras. Att se en människa förändra livsstil helt eller bara klara det där tunga marklyftet som varit målet är underbart att få uppleva. Jag blir lika varm i hjärtat och lycklig var gång någon av mina klienter gör ett framsteg. För dem är det inte alltid lika märkbart då jag kollar tekniker, utföranden  och prestationer, är inte bara kroppsformen som räknas ;) Träning är så mycket mer än att bara lyfta en hantel eller ge sig ut och springa. Det är en hel livsstil där vi kan göra allt från att stärka upp bålen och slippa ryggont till att hårdträna inför ett lopp eller kanske bli av med mamma-kilona. Dessutom har jag så underbara människor att jobba med. De är grymma i mina ögon! Häromdagen slutade en invägning för en klient med att vi båda stod och grät av lycka då denne nått sitt mål. Att se denna personen utvecklas och kämpa så med en rejäl fighting spirit är helt fantastiskt. Det är så fantastiskt att både få se utveckling och att höra en person säga; "Vet du vad Louise, jag har inte ont längre. Du har tränat bort min smärta." eller "Idag klarade jag milen!" och även saker så som "Godisskålen hägrar inte längre". Då vet jag att med min hjälp har vi tillsammans gjort framsteg och förändring. Det gör mig lycklig att få människor att må bra och känna att de faktiskt klarar allt som de tidigare trodde var omöjligt. Jag brukar säga att jag tar ut dem från sin comfort zone, oftast väldigt läskigt för många men vad stolta de blir över sig själva när de genomfört det där "omöjliga". Det finns många underbara personer runtomkring mig men det finns en som är helt otrolig. Förra vintern var denna personen i rullstol pga en kronisk skada, att gå och röra sig igen var långt borta. I höstas träffades vi för att fortsätta en påbörjad rehabilitering och att slippa rullstol, rullator samt att få ordning på allt igen. Skadan kommer alltid att finnas där men vi kunde få det dagliga livet lättare. På nyår spelade klienten tennis och härom veckan blev det några löpsteg! Under dessa månader har jag sett en människa blomma ut igen och återgå till ett vardagsliv där man inte är beroende av alla andra. Nu går framstegen i rasande fart och jag känner mig lyckligt lottad som får följa med på denna resa. Detta gör att jag alltid cyklar till jobbet med ett leende på läpparna även om klockan är 06.20 på morgonen ;)


1 kommentar:

  1. Det är ju fantastiskt! Mycket är ju för att du är den du är och en sådan underbar person! Så järligt att få läsa din blogg men även få träffa dig på gymmet! Tack för att du delar med dig! Kram camilla

    SvaraRadera