Downhill äventyr

Idag har vi spenderat hela dagen i backen och cyklat en rad downhill banor med diverse svårighetsgrad. Jag höll mig dock borta från de svarta banorna, testade på en röd men insåg mina begränsningar (tur det) så blev blåa & gröna för min del. De var kantade med hopp, rejäla kurvor, spångar och fart så klart! Efter 5 timmars åk var vi rätt möra i kroppen båda två. Vem trodde att downhill var så påfrestande?! Benen började få mjölksyra, ryggen tröttnade och mina stackars händer/fingrar krampade tillslut om styret. Sjukt nöjd med dagen då jag åk efter åk vågade köra snabbare och hoppa mer. En vurpa lyckades jag allt få till med, föll som en fura i en skarp velodromkurva, haha. Så går det när man inte håller farten uppe. Lika fort som jag kraschade reste jag morrandes på mig och satte fart ner för backen igen. Gav väl igen på något sätt, A undrade vad som tog åt mig då det helt plötsligt gick så fort fram. 

Proppmätta och nyduschade ligger vi helt utslagna i soffan. Bara att ladda inför morgondagen och mera downhill!